Så stod det på min Önskedrömlista under många år. Nu har jag gjort det. På min lista hade jag flera andra punkter som jag också kunde pricka av längs resans gång vilket gjorde min resa helt fantastisk.
Antal dagar på resande fot: 28 dagar
Antal körda km: 5483 km
Länder jag körde i: Sverige, Tyskland, Schweiz, Italien, Österrike och Danmark
Äventyret startar i Göteborg | 1 juni
Den 1 juni 2023 på eftermiddagen rullade jag in på Stena Lines Tysklandsterminal i Göteborg med bara några minuter tillgodo innan de stängde incheckningen. Efter surrat fast min motorcykel gick jag snabbt upp till min hytt för att lämna av mina saker. Jag ville komma upp på soldäck för att beundra skärgården under båtresan ut från Göteborgs hamn med en öl i min hand. För det är precis här som min resa startar för mig.
Jag gick till sängs tidigt denna kväll för imorgon skulle jag köra ända till Sindelfingen, strax utanför Stuttgart, där Sven bor. Vi började följa varandra på Instagram (@seveny42) runt 2021 och möttes för första gången på min resa i Tyskland 2022. Ofta lär du känna nya människor via gemensamma intressen och på den vägen är det med de flesta av mina vänner. Vi har mötts i alla möjliga och omöjliga sammanhang där intresset varit gemensamt.
Kiel till Sindelfingen | 2 juni
När jag vaknade var jag framme i Kiel, solen sken och nu var det autobahn som gällde för hela slanten. Jag körde en bra bit ner efter Hamburg innan första stoppet för frukost. Jag äter inte frukost på båten utan tar det hellre längs vägen när jag kört en stund.
Köra på Autobahn med motorcykel | Tyska motorvägar
- Ha god koll på trafiken runt dig, kör med bra marginaler åt alla håll
- Kör aldrig i vänstra filen om dig om du inte ska köra om, håll dig till höger!
- Ha bra koll i sidospeglarna när du kör om och gå in snabbt in din högra fil igen när du kört om, fordon bakom dig kommer lätt i +200km/ h om det är fri fart som gäller
- Pass på lastbilarna i innersta högerfilen, de byter fil snabbt vid behov (gärna på påfarterna) för att inte tappa sin egen fart. De struntar fullständigt i om du kommer körande, det är bara att flytta på sig så ha alltid bra koll på dem också tillsammans med din vänstra fil så du också kan byta snabbt vid behov. Eller sakta av i tid för att undvika en farlig situation
- Vid köer och stop får du köra mellan bilarna om du kan köra i din fil men du får inte kryssa mellan filerna över den tomma mittenfilen som skapats, den ska vara fri för utryckningsfordon
- Blir det stop ha bra koll på var närmsta bensinmack är längs vägen, ta av där tills allt löst sig och autobahn rullar på igen. Ofta helt klart värt det. Och du behöver kanske en paus ändå. Sen är ju alltid en kaffe & glass helt rätt, i alla lägen;)
792 km senare körde jag in på Svens garageuppfart. Himla trött såklart fast också skönt att ha kommit så pass långt ner genom Tyskland redan dag 1.
Sindelfingen | 3 juni
Det blev en lugn skön lördag där både jag och Ocean the Tiger fick vila. Att ta en promenad, prata om allt och inget, äta en hembakad rabarberpaj, ta en öl och bara slappa i hängmattan i trädgården var precis vad jag behövde innan nya äventyr väntade på söndagen.
The Black Forrest | 4 juni
På söndagen var det dags att utforska The Black Forrest. Sven hade lagt en spännande rutt att köra som gick både på asfalt och grusiga vägar. Vi körde längs slingriga vägar i de djupa skogarna med kluriga små kurvor över vatten längs med berget upp mot toppen till Devil’s Mills som ligger 920 m.ö.h. i The Black Forrest. Vilken utsikt!
Eftersom Devil’s Mills Tower var öppet knallade vi upp i tornet, där fick vi en vacker utsikt över hela dalen. Efter en lättare lunch åkte vi nerför berget igen och körde på goa vägar tillbaka till Sindelfingen. En härlig dag på motorcykeln i bra väder med bästa sällskapet, vad mer kan man önska sig?
På kurviga vägar i de Schweiziska alperna | 5 juni
Måndag morgon och det hade blivit dags för mig att packa ihop mina saker hemma hos Sven för att fortsätta mitt äventyr ner till Rom. Jag valde att ta vägen över de Schweiziska alperna för att köra totalt 3 pass under dessa 2 dagarna där det ena passet var vackrare än det andra.
Innan jag åkte dit hade jag kollat upp att passen var öppna för säsongen på webbsidan Alpen- paesse . Deras webbsida har bra information om alla pass du kan köra i Schweiz.
- Om passen har öppnat för säsongen eller om de har stängt på grund av en eller annan orsak
- Eventuella vägarbeten på passen som kan stöka till det med köer och så
- Information om sevärdheter och boende längs med passen
Jag körde den snabbare motorleden (väg nr 81) till Konstanz från Sindelfingen. Efter Konstanz när jag kommit in i Schweiz tog jag bara mindre vägar för att slippa köpa en dyr vinjett (40 € för ett år) som krävs om du ska köra på motorvägar i Schweiz. Kör inte utan vinjett på motorväg! Det kan bli ett svindyrt misstag när böterna är högre än kostnaden för en vinjett. Väl i Konstanz tog jag in på väg nr 16 för att därefter köra ner längs väg nr 8 och slutligen kom jag på väg nr 17 som ledde mig fram till det första bergspasset i de Schweiziska alperna, Klausen pass.
Klausen pass – vägen som tar dig rakt in i hjärtat av alperna
Ett dovt mörker föll runt mig när jag sent på eftermiddagen startade min körning över Klausen passet för att komma till Hospental. Det blev en tyst, vacker och mäktig upplevelse av naturen att köra detta pass där jag bitvis var totalt ensam på vägen. Att jag dessutom var ovan att köra dessa tuffa hårnålssvängar insåg jag snabbt. Så att nu köra dessa tornati, som de också kallas, helt ensam i hällregn på vägar som precis öppnat för säsongen i ca 3-5 °C med snö bitvis längs vägkanterna var helt klart en annorlunda körupplevelse för mig.
Väl nere på andra sidan passet stannade jag i Altdorf på en mack för att tanka, käka, andas ut och ta en kaffe innan jag fortsatte på väg nr 2 mot Hospental via Andermatt. Här hade jag hittat ett hotell i sista minuten.
Hospental – en knutpunkt i de Schweiziska alperna | 6 juni
Hospental är som en knutpunkt i alperna där du lätt kan köra flera pass på samma dag, därför ville jag vakna upp här nästa morgon. Jag var glad att jag hittade ett hotell överhuvudtaget i Hospental så oplanerad som jag är när jag reser. Det är ingen stor alpby och de har vett på att ta bra betalt för sitt centrala läge. Ta med i planeringen att Schweiz också är ett mycket dyrare land att resa i än vad t.ex. Österrike och Italien är. Det gäller allt från boende, mat och bensin till mycket dyr mobilanvändning så ett inköp av en GPS sparar nästan in sig själv om man ska resa mycket i Schweiz vad det gäller navigering.
Värdet av att vakna upp dagen efter mitt i Alperna var ändå värt varenda krona. Solen som lyste in genom spetsgardinen väckte mig från en god natts sömn. Jag öppnade fönstret, luften var krispigt frisk och bjällrorna från de betande fåren plingade rogivande i bakgrunden medan jag packade ihop mig. Efter en bra hotellfrukost satt jag åter på motorcykeln. Jag såg fram emot en underbar dag med spännande pass att köra runt hörnet.
Furkapass med Hotel Belvédére Rhonegletscher
Ja, du vet Furka pass som man kan sukta efter att få köra. För att kunna parkera sin coola bil eller motorcykel framför det nedlagda men ack så ikoniska hotellet Hotel Belvédére Rhonegletscher som ligger mitt i en tornati. Som också är känt för sin glaciär om man gillar att kika på naturen mer än bara från bakom styret på en motorcykel eller bil. Vägen som James Bond också kör i en biljakt i filmen Goldfinger. Det passet skulle jag köra idag.
’Att köra Furka pass’ stod på min Önskedrömlista sedan lång tid tillbaka och det var viktigt för mig att ta ett foto på hotellet Belvédére med min motorcykel framför. Om jag är nördig? Japp otroligt mycket när det gäller coola saker som detta, är inte du det?
Det var ett fantastiskt pass att köra och leendet när jag svängde in på parkeringen vid hotellet var stort. Som jag njöt av utsikten, att jag verkligen tagit mig hit och att se på alla vackra fordon som bara vällde in. Det som irriterar mig mest är att jag såklart mitt i allt glömde att köpa med mig ett klistermärke att sätta på topboxen vid alpcentret så nu får jag nog åka dit igen;)
Efter att ha kört till Hotel Belvédére vände jag för att köra samma väg tillbaka till rondellen i Hospental och där ta av mot St. Gotthard Pass. Innan jag körde vidare stannade jag för en kopp kaffe precis där man börjar att köra uppför Furkapasset. Jag vill landa i känslan att jag äntligen har fått köra detta pass. Det blev många fina hojar och bilar att titta på till kaffet om man älskar coola motorcyklar och läckra sportbilar.
St. Gotthard Pass och den gamla kullerstensvägen Tremola ända ner till Airolo
St. Gotthard Pass och Tremola är mentalt utmanande vägar att köra på kullersten med skarpa tornati som tar dig ner för berget i en makalöst vacker miljö. Det finns två vägar som går jämsides varandra från Hospental till själva St. Gotthards alpcenter som har turistinfo med ett museum intill. Runt om finns olika typer av mat och dryck att välja på i olika prisklasser och bra med toaletter. Välj med fördel den gamla kullerstensvägen så får du öva dig på att köra denna typ av väg innan du i själva St. Gotthard väljer att köra ner till Ariolo på den gamla maffiga kullerstensvägen Tremola.
Tremola är en vacker väg som gav mig en häftig upplevelse att köra. Jag är glad över att solen sken med torra kullerstenar när själva vägen kräver sin förare. I regn hade säkert varit en helt annan upplevelse nerför berget. Vackert som en tavla och det finns många ställen att stanna på för att fota allt det vackra längs med vägen ner till dalen. Check på ‘Att köra Tremola’ på min Önskedrömlista.
Nere i dalen
Väl nere i Ariolo var det varmt. Så av med extra tröjan, ytterjackan och dricka vatten innan jag fortsatte mot Menaggio som ligger vid Lake Como via Lugano i Schweiz. En vacker väg som också leder in till flera städer där du lätt kan hamna i långa köer beroende på tid du kör igenom städerna. Jag fick snabbt lära mig att köra mc på ett mer sydländskt vis. Jösses vad lätt det är när man tar sig fram helt obekymrad på två hjul i all trafik runt om en likt en italienare. Fast jag vill säga att jag gör det med en svensk finess så jag fick många leenden längs vägen på min resa. Det bjuder jag på!
Framme i Menaggio vid sjön Como, Italien
Efter en lång dag checkade jag till slut in på hotellet vid Lake Como i Menaggio. Kraftigt oväder var på väg in. Under middagen började det åska och blixtra över Lake Como, det var ett vackert skådespel att äta pizzan och ta en öl till. Som tur var hann jag tillbaka till hotellet som låg en bit bort innan regnet öste ner och kraftiga vindar tilltog som ven hårt runt husknuten.
Hotellet jag valt var av det billigare slaget som visserligen var vackert på utsidan, nästan som taget direkt ur en udda Wes Andersson film, men som på insidan var mer än fallfärdigt. Låt oss säga att handdukar är bra som tätning till stängda fönster som läcker in vatten i oväder och att städning är troligen något de bör öva sig mycket mer på. Tur ändå att jag valde att uppgradera mig från deras vandrarhem till hotellet med tanke på hur illa hotellet var. Denna upplevelse gjorde att jag resten av resan valde att gå upp i pris på hotell för att slippa en natt till som denna.
Lake Como till Genua | 7 juni
Solen lyste in i det sunkiga hotellrummet. Jag packade snabbt ihop mig för att komma iväg med siktet inställt på Genua där jag bokat in mig på ett bättre hotell för kvällen.
Äntligen satt jag på motorcykeln, körandes på de smala vackra och mysiga vägarna längs med Lake Como ner till staden Como. Och checkade av ’Att köra vid Lake Como’ på min Önskedrömlista. Jag körde ett varv runt i denna vackra stad för att känna in vibbarna som staden utstrålade. Det var då jag fick syn på det lilla caféet under de lummiga träden längs med promenadstråket där jag också kunde parkera motorcykeln precis intill. Det blev en trevlig stund i caféägarens och hans vänners sällskap med gott snack om min resa, motorcyklar, vespor, Sverige, Italien, vägar att köra och många tips på vad att tänka på vad det gällde boende i Rom med säker parkering m.m.
På gott humör fortsatte min resa mot Genua på mindre vägar som gick via små städer och byar. Mycket att se på bra vägar, fast det gick väldigt långsamt med kanske 90km/ h om jag hade tur på kortare sträckor. Men som mest var det vägar med 50 – 70 km/ h där den ena bilkön avlöste den andra. Där rullade det på i 30km/ h om det inte stod helt stilla bitvis. Efter kört i 3-4 timmar på dessa vägar och kryssat mig fram på italienskt manér började jag lessna rejält. Jag insåg också att oj, vad långt det är kvar till Genua körandes på alla dessa små vägar.
Det hade blivit dags för mig att utforska de italienska motorvägarna istället. Jag ville ju kunna komma till Genua i hyfsad tid för att hinna ta mig en promenad i staden. För att hitta ett mysigt ställe att äta och dricka gott på. Sagt och gjort, jag tog mig ut till där motorvägen startade efter att ha tankat.
Köra på Autostrada med motorcykel | Italienska motorvägar
- Du kör på via att passera en betalstation med flera olika filer att välja på beroende på hur man vill betala
- På vissa betalstationer tar du biljetten som kommer ut ur maskinen och stoppar in den i nästa maskin vid den betalstation där du kör av för att betala
- På andra betalstationer betalar du med en gång och kör sedan bara av där du ska av så är det klart med det. Så var det längre ner i Italien efter Grosseto på motorvägen som går längs med kusten ner till Rom
- Ett hett tips är att ha olika valörer av mynt i plånboken när du ska betala dig fram på dessa motorvägar. Kortet funkar inte helt optimalt överallt
Ju närmare Genua jag kom så ökade köerna också på motorvägen där jag till slut hamnade i en ”tratt” av filer som ledde fram till betalstationerna som tog mig av motorvägen. Efter det väntade mig ett värre trafikkaos ända in mot Genua city. Att köra mellan bilar hejvilt i krypande köer bitvis ut i vägrenen framvinkad av polis som troligen tyckte jag var en svensk bromspropp gav nya dimensioner till hur man också kan köra motorcykel.
Solnedgång vid Spiaggia di Boccadasse, Genua
Jag hittade hotellet rätt snabbt, att hitta en parkering var värre för en ordentlig svensk som mig. Frågade en italienare med sin vespa om hur jag kunde stå med hjulen på de vita strecken som markerar var du får stå gratis med mc och vespa så jag inte skulle få böter. Blicken jag fick av honom sa att jag troligen var från rymden med tanke på min korkade fråga. Insåg att det troligen bara var jag i hela Genua som brydde sig så jag stod kvar med ett däck som stod på linjen. Det blev inga böter och tur var väl det för semesterkassan.
En timme senare stod jag utanför hotellet redo för att gå ner mot havet till strandpromenaden. Solen började gå ner med magiskt vackra färger över horisonten. Jag såg en kyrka intill strandpromenaden där jag gick in för att tända ljus för mina nära och käras lycka och välgång. Och ett ljus för mig själv också för att ha en bra resa och att få ha hälsan i behåll ett tag till.
Nere i hamnen längs den lilla stranden var det en go stämning och tid för apertivo innan maten– en del av den italienska kulturen jag älskar. Att njuta av gott sällskap, plockmat och drycker där alla åldrar är välkomna att umgås tillsammans. Det fanns gott om smårätter och drycker att köpa vid varje gathörn om man inte ville sätta sig på en restaurang. Det blev friterad vegetarisk plockmat i en strut till en lokalt bryggd IPA för mig sittandes på en stentrappa i hamnen. Som dolce, sött på maten, blev det en gelato medan jag sakta gick tillbaka till mitt hotell.
Cinque Terre – de 5 byarna längs kusten vid Italienska Rivieran | 8 juni
Jag lämnade Genua i den hektiska morgontrafiken och tog av på väg SS1, vägen som går utmed havet. Längs kusten någon mil efter Genua stannade jag till för att äta min frukost på ett café precis intill stranden, det fick bli en maffig macka och Caffe latte. Mitt mål var att nå ända ner till staden Le Grazie strax innan Porto Venere där jag bokat mitt hotell för kvällen. En lagom lång tur för dagen, tänkte jag.
Jag var nyfiken på området Cinque Terre, de fem byarna, som ligger utspridda som ett pärlband längs med den norra delen av italienska västkusten, den Italienska Rivieran. Det är helt klart ett annorlunda område att köra i där själva kuststräckan som kallas Cinque Terre är ca 12 km lång. Den går från Genua i norr ner till byn La Spezia i östra Ligurien, inte långt från Toscana. Sett från norr till söder längs med kusten radar fem små fiskebyar upp sig: Monterosso, Vernazza, Corniglia, Manarola och Riomaggiore.
För att komma ner till byarna får du köra mycket kurviga, smala och branta vägar med bitvis sylvassa svängar med ingen sikt alls som verkligen inte var lätta att köra. Väl framme var det bara att parkera motorcykeln om du nu hade turen att hitta en parkering vill säga. Sedan knalla ner till havet där parkeringen var en bra bit från själva stranden vilket jag faktiskt struntade i.
Varför? Jo, för jag var helt slut efter strapatserna att ta mig upp och ner för dessa vägar där jag inte direkt var ensam om att vilja se havet och byarna. Såhär i efterhand kan jag ångra mig att jag inte valde att stanna i någon av dessa byar istället för att köra ner till Le Grazie och åkt med båt runt till de olika byarna istället för motorcykel i några dagar.
När olyckan är framme är god hjälp värdefull
Jag råkade ut för en olycka som lätt kunnat sätta stopp för min resa där och då. Jag körde uppför en av alla dessa branta kurviga vägar där vägen bröt av i en 45 gradig brant högersväng. När jag skulle börja svänga kom en campervan körande rakt emot mig som struntat i att stanna trots att fler än jag tutade att vi var på väg uppför. Man tutar för att varna andra trafikanter att man är på väg uppför backen när det inte får plats mer än 1 fordon åt gången. Bilar på väg ner ska stanna så att de som är på väg uppför kan köra upp på ett säkert sätt.
Så jag fick lagt mig mitt i kurvan och där låg min motorcykel bra kan jag säga med en brant lutning åt alla håll och kanter. Jag fick fantastisk hjälp av folk i bilarna bakom mig. De hjälpte mig upp med motorcykeln och med att få vänt den med styret ner mot byn igen. De skällde också ut föraren i campervanen efter noter på bara ett sätt som arga italienare kan göra. Nu var det bara kvar för mig att testa av om jag hade fungerande bromsar kvar, en milt sagt obehaglig övning att göra mitt i en brant nerförsbacke.
Jag fick hjälp av föraren bakom mig som vänt sin bil och nu ställt sig framför min motorcykel fall ifall bromsarna inte tog som de skulle. Han sa att om något händer så kör bara rakt in i min bil och hoppa av i farten. Nu slapp jag det för bromsarna hade klarat sig men jag var milt sagt inte på banan efter detta äventyr. Vi fick pratat en bra stund väl nere i byn igen. Han erbjöd han sig att köra före mig upp igen tutandes alla kurvorna och effektivt blocka vägen så jag skulle våga köra upp igen. För upp skulle jag ju, det fanns ingen annan väg att ta för att komma därifrån och han kände nog på sig att jag var rätt nervös för att köra upp igen. Vilket han hade helt rätt i!
Mitt i all denna röra hade också campervanen bara kört iväg från sin skyldighet att ge mig sina uppgifter. Dumt men jag hade trots allt turen att lägga ner hojen mitt i spenaten i en väldigt låg fart som gjorde att jag klarade motorcykeln med en skrapad sidoväska, ett något kortare bromshandtag och lite smårepor fram på kåporna men klarade allt annat och mig själv som tur var. Det viktigaste var ju att jag var ok och att jag kunde fortsätta min resa ner igenom Italien till Rom. Och att jag nu kunde checka av ‘Att köra Cinque Terre‘ på min Önskedrömlista.
Helt mör efter dagens äventyr som vart på tok för långt att köra med facit i hand stensomnade jag på kudden till en högt sjungande man i en dusch några rum längre bort. Välkommen till Italien!
Mot Pisa och snabbt vidare till Toscana | 9 -10 juni
Startade dagen med att köra kusten ut till Porto Venere, en mysig kustremsa att köra t & r från La Spezia. Målet för dagen var att nå en bra bit neråt Toscana för att stanna under helgen på ett bra hotell med pool och ta igen mig ett par dagar innan jag fortsatte ner till Rom. Men först ville jag besöka ett torn som visst ska luta en aning i Pisa.
Väl inne i Pisa var trafiken milt sagt kaosartad och att det var mycket ont om parkeringar. Jag hittade till slut en parkering med vita linjer, de som är gratisparkeringar för mc/vespor till skillnad mot de med blå linje som är betalparkering. Väl parkerad kom en otrevligt närgången gatumånglare upp till mig och ville ha pengar för att vakta min motorcykel mot att jag inte skulle bli utsatt för skador eller stöld på mc:n. Jag pekade på linjen och sa:
– It’s free parking here and the police is standing over there, shall I call him over to ask if it is ok for you to take money to look after my bike?
Då gick han sin väg med raska steg men jag var noga med att låsa fast typ allt och ta med hjälmen. Det vart inte bättre ju närmare jag kom det lutande tornet heller. Fullt med månglare från jordens alla hörn, det kändes verkligen som ficktjuvarnas paradis.
Jag gick in och kikade på tornet, tog några selfies och fick ett par foton på mig som stöttade tornet för att därefter snabbt gå tillbaka till motorcykeln och åka därifrån illa kvickt. Check på ’Att se lutande tornet i Pisa’ på min Önskedrömlista.
Så Pisa kan du lätt hoppa över om du frågar mig, men nu har jag ju också varit där och tagit mina foton så det blir ingen resa dit igen för min del. Det var skönt att komma ut ur staden och fortsätta min resa söderut mot Toscana. Där väntade ett hotell på mig strax utanför Siena med pool och en bra restaurang att äta på under helgen.
Denna kväll fick det bli charktallrik, kex, färskost, körsbärstomater, vindruvor och oliver med några goda öl till inhandlade på den lokala supermarket på hotellrummet efter badat i poolen en bra stund. Mer orkade jag inte efter dagens rätt långa körning och efter allt som hänt dagen innan. Det hade blivit dags för Liljedahlskan att vila sig ett par dagar. Att bara vara innan det var dags att utforska Toscana på vägarna ner mot Rom.
Toscanas vackra vägar mot Saturnia | 11 juni
Det var ett bra val jag gjorde att stanna upp ett par dagar för att smälta allt jag upplevt hittills, för att hämta ny energi. Det märktes att det var precis det som behövdes för nu gick det lekande lätt att köra igen och nyfikenheten var tillbaka. Toscana var ett magiska område att köra runt i med en mäktig vy framför visiret med de böljande fälten och alla vägar upp till de gamla husen som kantades av höga cypresser. Det ser verkligen ut så som det man sett det på alla foton, det som jag längtat så efter att få uppleva i verkligheten.
The winery Cantine Ercolani
Jag siktade in mig på att nå fram i god tid till staden Montepulciano för att där gå en guidad tur under själva staden hos vinhuset Ercolani som de kallar ’The underground city’. Det visade sig bli en av höjdpunkterna på min resa så jag kan starkt rekommendera dig att ta ett besök här om du är runt om Montepulciano och kör.
Efter turen under staden fick vi provsmaka vin av olika årgångar, druvor och karaktär tillsammans med lättare tilltugg. Och det bästa var att hela besöket kändes mer som en historisk rundvandring än ren införsäljning av deras viner som går att beställa via deras hemsida med leverans till Sverige. Jag smuttande lätt vilket gav glada skratt när man i Italien har en annan syn på att köra med något glas vin i kroppen än oss svenskar. Jag valde att fortsätta smutta för jag fick ändå smak & känsla för deras viner som är väldigt goda.
Såklart köpte jag med mig både vin och en god olivolja tillsammans med en stor påse kryddblandning för att smaksätta olivoljan med som fortfarande förgyller min matlagning hemmavid. Vinet var så gott till pastan jag lagade till väl hemma i mitt egna kök där numera vinflaskan fått rollen som blomsterkanna. Goda minnen ska tas vara på, tycker jag.
Saturnia bjöd på överraskningar
Jag satte mig på motorcykeln igen, nu var siktet inställt på att köra till Saturnia där jag bokat in mig på Farm Pian di Saturnia Cataverna. I Saturnia finns nämligen en större varm källa Cascate del Mulino som jag tänkte besöka dagen därpå. På vägen dit jag passerade en annan varm källa som finns i Toscana, Bagni San Filippo. Jag stannade inte till utan fortsatte till Saturnia. Och tur var det, jag fick köra en omväg eftersom man stängt av den vägen GPS visat mig pga. vägarbete. Christina, ägaren till hotellet, fick lotsa mig rätt när jag ringde för att meddela att jag blev sen.
Ca 1,5 km innan jag var framme enligt GSP öppnade himmelens portar sig, först svagt så jag övervägde att strunta i att stanna och ta på regnjackan. För att minuten efter jag fått på regnjackan regna mer än jag upplevt på många år med vindar som tumlade runt mig rejält. Jag fick hålla hårt i styret för att parera min framfart på vägen som knappt syntes i ovädret. Det gjorde att jag missade vägen in till hotellet och jag fick stannat till vid den lokala pizzerian istället för att ta skydd under deras markis från herre jösses vädret med regn, starka vindar, åska och blixtar som matades på i snabb takt.
Jag fick messat till Christina igen som bad mig stanna kvar där jag var tills ovädret gett med sig för inte ens hon kunde se vägen med bil sa hon. Så där stod jag och beundrade ett oväder likt inget annat och blev sugen på pizza. Pizzerian öppnade efter 40 min för hämtpizza, så jag fick beställt med mig en pizza och öl att äta på hotellet en stund senare när det klarnat upp och solen lyste igen. Tänk att efter regn kommer det alltid solsken, så min kväll blev mysig med pizza och öl på uteplatsen där nyfikna katter struttade runt mig för att bli klappade och smaka på min pizza. En vacker kväll på verandan blev en mysig avslutning på denna dag.
Saturnias varma källa- Cascate del Mulino | 12 juni
Proppmätt efter frukostbuffén, som var av det rejälare slaget med mycket godsaker att smaka sig igenom, packade jag ihop mig. Jag bytte om till badkläder under mc kläderna direkt för att vara redo för bad väl framme efter fått det tipset från Christina. Det vara bara ca 2 km från hotellet till den stora parkeringen intill badet där man står gratis med motorcykel. Du får promenera den sista biten ner till badet. Och nej, du kan inte parkera din mc närmare utan att få en saftigt dyr böteslapp, så bara glöm det!
Ta inte med för mycket saker ner till den varma källan, det ont om plats att lägga dina saker på så du kan ha bra koll på dem under tiden du badar. Ett tips är att ta med dig badskor för stenarna i vattnet är både knöliga och kan vara något vassa om du trampar fel. Intill badet finns en bra restaurang med mycket gott att äta, svalkande drycker både med och utan alkohol eftersom du är i Italien. Och såklart massor av gelato. Toaletter och duschar finns i samma byggnad som är gratis att nyttja för dig som besökare.
Jag checkade glatt av ’ Att bada i Cascate del Mulino’ på min Önskedrömlista när jag tog mig en kaffe och glass vid badet. Jag kan varmt rekommendera dig att stanna till i Saturnia några dagar och bo på Christinas Farm Pian di Saturnia Cataverna. Det finns mycket att göra i området – vacker natur, härliga bad, god mat och dryck.
Upp på motorcykeln igen och vidare mot Rom
Tillbaka på parkeringen var det tungt att klä på sig hela mc stället igen, svetten rann om mig i det varma och soliga vädret. Det var skönt att komma ut på större vägar ner mot Rom via Grosseto där jag valde att ta autostradan ner till Rom. Vinden svalkade gott på vägen utmed havet. Nu var mitt mål att köra på för att nå Rom i en bra tid och kunna gå ut på stan för att käka gott.
Jag hittade ett prisvärt boende i Rom med privat parkering så jag bokade detta snabbt som attan. Det visade sig vara en del av ett gammalt hus mitt i Rom med några lägenheter som hyrdes ut som hotellrum där värden lät mig parkera motorcykeln gratis på innegården.
Innergården låg bakom 2 stora portar med portvakt på den ena som höll koll på allt och alla som åkte/ gick in och ut. Boendet passade mig bra när jag åt alla mina mål ute på stan, de hade varken frukost eller mat att servera. På rummet fanns det muggar / glas, en vattenkokare, thé och kaffe med mjölk. Det var fräscht i hyfsat bra kvarter för att kunna gå hem själv på kvällen. Bättre kunde det ju inte bli och min motorcykel var säkert parkerad under mitt äventyr i Rom.
Hur som helst fick jag hittat en mysig familjär restaurang som vart precis rätt för mig med mycket gott på menyn. Jag blev satt till bords vid ett par från Usa som var trevligt pratsamma på ett amerikanskt sätt, detta blev en middag att minnas med mycket restips runt hela jordklotet.
Denna kväll somnade jag gott med ett stort leende på läpparna. Jag hade nått fram till mitt slutmål för resan. Imorgon skulle jag bocka av fler saker på min Önskedrömlista än vad som nog bör anses vara normalt att hinna med under en dag.
Att ta en kaffe i Rom | 13 juni
Tänk att du haft en dröm under många år. Och när du vaknar inser du att idag är dagen det händer, då blir i alla fall jag sådär in i själen lycklig! Det var dags för mig att äntligen checka av punkten ’Att ta en kaffe i Rom’ på min Önskedrömlista. Jag ville hitta ett fik som serverade en matigare macka av något slag för jag vart hungrig. Jag skulle inte stå mig länge på enbart en cornetto och cappucino. Det som italienarna ofta äter till frukost på stående fot i kafébaren på stan innan de susar iväg till jobbet.
Efter några kvarter hittade jag fiket där jag satte mig på uteserveringen med min cappucino och varma macka. För mig var detta en magisk stund jag kommer bära med mig inombords resten av livet. För omgivningen var det bara en vanlig stressig morgon på väg till jobbet mitt i Rom. Så kan det vara här i livet, tänker jag.
När jag njutit klart och satt check för ’Att ta en kaffe i Rom’ på Önskedrömlista började jag min vandring i staden för att bocka av alla de berömda sevärdheterna. Och det blev många ’checka av’ på min Önskedrömlista denna dag. Uppfylld av kultur, gatuliv, mat – och dryckespauser med jämna mellanrum, besök i olika typer av mataffärer och sist men inte minst en maffig gelato under dagen vandrade jag trött tillbaka till hotellet.
21059 steg senare satt jag i sängen på hotellet för att äta en tiramisu till kvällskaffet när det plingade till i mobilen. I Saturnia hade jag skickat ett mess till en kompis som är från Rom för att få tips på vad att se och vad att missa. Tim bor numera i Belgien och vi möttes första gången på Hällingsjömacken, den största fritidsgården för mc åkare i Göteborgs området på sommaren, när jag beundrade hans vackra vita Triumph Street Scrambler. Han ville hitta bra vägar att köra och fler att åka med. Så jag drog med honom på mina turer och till olika träffar med andra caféracer åkare i Göteborg. För det är så man gör, tycker jag, om man möter på trevliga människor med samma intresse, eller hur!
Såklart tyckte han att jag skulle bo en natt eller två hos hans mamma ute i Ostia vid kusten som gärna tog emot mig. Nej, var min första typiskt svenska tanke och sedan tja, varför inte?
I grund och botten var det ju också bra för mig att också ta det lugnt några dagar till när kroppen var rätt sliten efter många mil på motorcykel och efter att ha promenera runt i Rom hela dagen.
Jag somnade med en go känsla av lycka och tacksamhet över denna dag. Allt det som jag sett och upplevt under dagen, alla de ”check” på min Önskedrömlista som bockats av. Helt otroligt. När man tänker på det.
Ut från ett hektiskt Rom till det lugnare Ostia | 14 -15 juni
Att köra i Rom är en helt annan sak än att köra i de flesta andra städer. Efter tagit mig ut från hotellet under morgontrafiken med GPS satt på att köra till Vatikanen hittade jag en stor mc/vespa parkering precis utanför porten till RAI, Radiotelevisione Italiana, intill Vatikanstaten.
Jag valde att ta en guidad tur för att kunna gå förbi den långa ringlande kön in till Vatikanen när jag inte ville vara här hela dagen. Det vart den dyraste upplevelsen på hela min resa för det värde den gav. Detta mest på grund av guiden på kryckor med en uselt sarkastisk humor som höll i själva turen. Att han dessutom var väldig sen sett även ur ett italienskt tidsperspektiv gjorde det hela inte bättre. Själva Vatikanen däremot var i sig är en mäktig upplevelse med många intryck från historiens vingslag. Så summa kardemumma är ändå vilket ställe att besöka med all konst och alla de intryck detta gav mig. Check för ‘Att besöka påven’ på Önskedrömlista.
Efter knallat runt i Vatikanen under ett par timmar och också fått gå tillbaka till ingången flera kvarter bort från utgången för att hämta ut min hjälm jag var tvungen att lämna in var jag mer än redo att lämna denna stad bakom mig för denna gång. Hett tips är att lämna kvar hjälmen i toppboxen. Jag satte min GPS på Ostia för att bo hos min kompis mamma ett par nätter.
Det visade sig att hans mamma var en helt underbar kvinna som tog bra hand om mig under några dagar, jag fick vilat upp mig väl inför min hemresa som var runt hörnet. Jag hade ca 250 mil framför mig. I detta läge kändes det väldigt långt att köra kan jag säga. Så jag tackade nej till att stanna några extra dagar för att utforska Ostia på hjul. Nu ville jag bara hoppa på motorcykeln igen efter en välbehövlig vila och köra hemåt i min egen takt.
Dags att vända om och köra hemåt till Göteborg | 16 juni
Plan A var att dra rakt över bergen till östkusten för att sedan åka kusten upp till Venedig. Det blev plan B för jag insåg att jag inte var helt klar med Toscana utan ville köra mer i denna del av Italien.
På vägen upp mot Sienna stannade jag till på badet i den varma källan Bagni San Filippo som jag missat på vägen ner till Rom. Mysigt bad mitt i skogen där det hann att regna medan jag badade. Så väl tillbaka till Ocean the Tiger som min motorcykel heter visade det sig att han också fått sig en välbehövlig rengöring. Så praktiskt!
Det blev en lång go dag på vägarna med flera stopp för både mat & dryck innan jag slutligen kom fram till mitt hotell för kvällen i Monteroni d’Arbia, Sienna. Det blev en skön avslutning efter maten på hotellets lounge sippande på en Aperol Spritz innan det var dags att hoppa i säng denna kväll.
Norra delarna av Chianti området | 17 juni
Dagen efter körde jag till de norra delarna av Chiantiområdet som kallas också för Chianti Colli Fiorentini – precis norr om Chanti och direkt söder om Florens. Vägarna var fantastiskt vackra att köra med vinrankor som klättrade uppför sina ställningar över de böljande dalgångarna. Så vackert!
Jag stannade till precis utanför en vingård för att fota de vackra fälten med alla vinrankor. Funderade ett tag på att utforska denna vingård också men valde att köra på mot den jag valt att besöka för dagen. När jag kört länge och väl på de vackra kurviga vägar svängde jag in på den väg som GPS:en visade var rätt väg men allt kändes helt fel. Och det var det också. För jag hamnade mitt i ett industriområde. Faen typ!
Kanske ett lager för vin eller så men absolut inte en mysig vingård som jag så mycket sett fram emot att besöka. Japp det var det vingårdsbesöket det. Eftersom jag kommit en bra bit på väg mot mitt hotell för kvällen hann jag inte vända om för att köra tillbaka till den första vingården. Jag fick bita hårt i den berömda sura citronen.
Väl framme vid det lilla hotellet hann jag i kvällssolen istället att bada bort grinigheten i poolen innan maten. Jag hade tur som knep det sista bordet där kvällens 3- rätters med gott Chiantivin till var värt varenda krona. Under middagen satt jag och kollade upp om det fanns lediga pastakurser i Bologna på VSB Bologna. På min Önskedrömlista stod det nämligen sedan 2 år tillbaka ‘Att gå en pastakurs på VSB Bologna’ efter hittat denna pastaskola via Helens Pastahantverket.
Kunde det funka? Det hade ju varit så himla kul. Och jovisst, det fanns plats på deras 1- dagars turistklass på måndagen så jag bokade det. Yippie, vad kul!
Mot Bologna med stopp i Florence | 18 juni
Det var soligt och varmt redan på morgonen när jag åt min frukost ute på terrassen. En bra tidpunkt att kika på kul vägar till Florence och vidare mot Bologna där jag hittat ett hotell precis i utkanten av Bologna med pool. Jag vill kunna simma en sväng i havet eller bada i en pool när jag väl hoppat av motorcykeln för dagen. Så går det att välja ett boende som har möjlighet till det, ja då väljer jag det om det inte kostar på tok för mycket. Detta när man spenderar den större delen av dagarna på motorcykelsemestern med ett effektivt solskydd på minst 100 i form av alla motorcykelkläder.
Jag hittade en mysig väg som tog mig till Florens där det var lätt att hitta en parkering för mc. Efter att fått ner så mycket mc kläder jag kunde i väskorna på ett säkert sätt knallade jag runt i Florens. Jag köpte mig en gigantisk gelato som jag njöt av länge och väl i skuggan. Det var ca 36° C denna dag så jag hoppades i alla fall på att jag gick ner några kg av denna promenad, dessvärre funkade den planen mindre bra … Kan det kanske vara glassens fel?
Denna vackra stad behöver utforskas mycket mer än den kortare promenad jag tog mig denna dag. Jag gick över den berömda bron Ponte Vecchio där jag kikade på smycken som juvelerarna säljer i sina affärer på bron. Såklart tog jag massor av coola foton av bron på alla håll och kanter innan jag gick till motorcykeln igen för att köra autostradan mot hotellet i Bologna.
Skönt med vind som fläktar av en all svett. När jag närmade mig Bologna och kom ut på landet en bit utanför staden var det skönt att kunna hoppa i poolen efter checkat in på hotellet. Denna kväll var lugn och efter god mat på hotellets restaurang laddade jag för att under morgondagen gå min pastakurs på VSB Bologna.
Pastakurs på VSB Bologna och besök på Ducati fabriken i Bologna | 19 – 21 juni
Tänk att just idag skulle jag gå en pastakurs, Sfoglia Day på den berömda pastaskolan VSB Bologna i Bologna. Så länge som jag drömt om detta. Jag åkte in till centrala Bologna i morgontrafiken, som har en mycket lugnare trafik jämfört mot Rom. Bologna är mysigt med sina gamla vackra stenhus och stora lummiga träd utmed gatorna. Du hittar små barer överallt där du kan få din cappuccino och cornetto till frukost på stående fot.
Framme på VSB Bologna pratade vi en del om vilka olika kunskaper vi alla hade med oss till denna kurs. I köket och om pastakunskap rent generellt. Jag berättade att jag mailet med dem tidigare om olika kurser. Om min bakgrund inom mat & dryck. Stefania, som höll i kursen, undrade då varför jag inte gick deras 3- dagars Beginner class istället för turistklassens Sfoglia Day. Ville jag inte hellre gå den kursen? Den fanns inte att välja på deras hemsida när jag signade upp mig på 1-dagars kursen. Nu var det upp till mig att bestämma mig innan vi tog nästa steg med våra pastadegar efter frukosten. En frukost som bestod av rostat bröd med Nutella och en Caffé Americano con latte till.
Svårt val? Inte alls. Jag ringde omedelbart till hotellet och fick bokat på 1 natt till i samma rum. Så nu var det bara att betala upp en slant till så var jag med på en kurs jag bara kunnat drömma om att kunna gå innan.
Eftersom pasta är en passion hos mig kommer det en helt egen artikel längre fram om detta pastaäventyr på VSB Bologna. Du kommer kunna hitta den och mycket annat som handlar om pasta under menyn Laga mat & baka. Här i min reseberättelse nöjer jag mig att berätta mer ytligt om mitt pastaäventyr som nu blev 3 dagar långt istället för 1 dag.
Väl tillbaka på hotellet efter första kursdagens slut fick jag syn på kökschefen som kom emot mig. Jag tog tillfället i akt och sa: Nu ska jag flörta med dig!
Jag berättade om min kurs på pastaskolan och att mitt egna kök var ca 200 mil bort i Sverige. Visade upp VSB Bolognas egen tidning jag hade med mig under armen. Och så frågade jag om det var en möjlighet för mig att kunde få min egen pasta tillagad i deras kök med passande såser till. Vi fick ju ta med den pasta vi gjort hem under dagens kurstillfälle. Denna dag hade jag valt att inte ta med någon pasta hem för jag hade ju inget kök att tillaga den i. Som svar fick jag ett stort JA med en mycket trevlig pratstund om mat, drycker, pasta, italiensk matlagning, min resa på mc och motorcyklar.
Efter pastakurs dag 2 åkte jag vidare till Ducati för att gå en guidad tur på deras fabrik och besöka museet bredvid. Planera in ett besök på Ducati om du kan. Det är värt ett besök oavsett om du kör Ducati eller inte, vem vet du kanske byter motorcykel när du väl är hemma igen? Sånt kan ju hända den bäste, menar jag.
Med topboxen fylld av olika typer av pasta åkte jag tillbaka till hotellet efter mitt besök på Ducati för att sola och bada i poolen. Det var ren lyx att senare på kvällen få min egen pasta tillagad med 3 olika såser till. Och få glada rop från köket som åt upp det som blev över av pastan, så kul att få beröm för sin egen pasta av kockar i Italien.
Det blev en kul sista dag på pastakursen där jag fick med mig min pasta hem också denna dag. Jag stannade till vid bageriet tvärs över gatan från pastaskolan för att köpa dagens lunch. Här kunde man köpa olika typer av pizza i bitar till lunch, smart tycker jag. Jag hade siktet inställt på att köra till Riva del Garda längs med ena sidan av Lake Garda i lugn och ro. Därför valde jag att dra autostradan upp till avtagsvägen där väg nr SP572 börjar, vägen som går längs Gardas västra sida. Väl inne på denna väg var det ren njutning att åka fram i lugn takt och se på den vackra omgivningen.
Framme vid hotellet hann jag kvällsbada i poolen och simma några varv. Så skönt efter att ha kört i 35-36 ° C hela eftermiddagen. När jag slappat klart var det dags för mig att ge mig ut på stan och hitta ett ställe att äta på. Jag tog med min pasta och tänkte jag kör på ett vinnande koncept. Flera restauranger sa nej innan jag till slut gick jag in på ett bättre ställe som sa ja.
Jag fick mitt bord och beställde in en stor kall öl. Den satt fint till min pasta som snart kom in och var magiskt god till tomatsås. Ägaren var jättenyfiken på mig, min motorcykel, min pastakurs och min resa. Det blev ett trevligt samtal. När jag skulle gå fick servisen inte ihop min nota för det var bara ölen jag fick betala för. Ägaren hade ju fått en massa pasta av mig sa han, så det var bra så. Tänk så det kan bli när man vågar fråga.
Lite seg i kroppen gick jag tillbaka till hotellet och köpte mig en gelato på vägen. Jag somnade med ett stort leende på läpparna efter checkat av ’Att gå en pastakurs i Italien’, ’Att besöka Ducati’ och sist men inte minst ’Att köra vid Laka Gard’ och ’Att bo i Riva del Garda en natt’ på min Önskedrömlista.
Bormio via Madonna di Campiglio, Passo del Tonale och Passo Gavia | 22 juni
Jag vaknade tidigt och åt en bra hotellfrukost innan jag gav mig av mot Bormio som jag satt som mål för kvällen att nå. Sicka vägar att köra där jag efter passerat Madonna di Campiglio valde en väg jag trodde var rätt väg nr som jag fått av en mc kompis som kört mycket i dessa områden. Han sa att den var maffig att köra men helt klart värt det.
Helt plötsligt befann jag mig på en mindre skogsväg över berget mot dalen där jag skulle ta av mot Passo del Tonale. På en taskigt asfalterad smal väg som övergick till grus av olika karaktär. Där jag fick ta mig ner via tornatis från medeltiden kändes det som. Och jag var också hyfsat ensam på vägen. Jag kom ner på andra sidan genomsvettig och helt slut. Tänkte för mig själv inombords att denna väg var inte bara maffig att köra, den var skitsvår!
Det visade sig att jag tagit av mot fel väg och hittat en egen maffig väg att ta över berget när jag senare snackade med min mc kompis om att denna väg var ju skitsvår. Shit happens – jag klarade ju av det också, tänker jag.
Passo Tonale var ett kul pass att köra och jag kände igen det från min resa med Franklin Travels som jag åkte till Dolomiterna 2019 med för att köra motorcykel under en hel vecka. Vi kan väl säga att jag utvecklats enormt som förare sedan dess på olika sätt där att ta kurvor är en sak. Att stå upp för min körning är en annan där jag inte längre pushar mig att hålla andras tempo längre. Eller känna mig dum om jag inte kan ta alla kurvor i en flygande fart ’ som alla andra’. Jag kör som jag kör och det går ju faktiskt rätt bra om man tänker på saken. Kommer ju både upp och ner för alppassen numera. Och ända ner till Rom för att ta en kaffe också för den delen.
Nästa pass var Passo Gavia, det var ett kul och trevligt pass att köra. Det var bra kallt på toppen och jag mötte på flera alpgetter som var nyfikna på mig längs vägen. Tog mig en kaffe där på toppen och köpte ett klistermärke att sätta på toppboxen innan jag körde nerför mot Bormio.
Vilket hotell jag hittat i Bormio med både garage, bra rum och prisvärd 5- rätters meny att äta i restaurangen. Det blev en tidig kväll efter dagens strapatser där jag sov som en prinsessa hela natten efter den digra matparaden jag just ätit mig igenom.
Passo dello Stelvio på självaste Midsommarafton | 23 juni
Frukost med utsikt över alperna var precis det jag fick denna morgon. Jag var full av förväntan med en dos av kittlande nervositet inombords när jag satte av mot dagens alppass att köra, Passo del Stelvio. Vilket annorlunda pass detta var att köra på flera olika sätt. Hela passet har totalt 88 tornati att sig igenom och väl på toppen är du 2758 m ö.h. Flera av hårnålssvängarna är skarpa som attan. Där det gäller att se upp i vissa när det kommer möte av coola sportbilar som kör hyfsat fort och flera bussar som verkligen fick en att svettas i kurvorna.
På vägen upp från Bormio var det knökat med cyklister på tävling där det bitvis var klurigt att komma förbi klungorna i tornatisarna för det gick allt saktare ju högre upp de kom. Lägg till en och annan galning som åkte rullskidor uppför berget vilket får mig att fundera på vem som är mest udda på vägen egentligen. Jag är hur som helst väldigt nöjd att jag varken cyklade eller åkte rullskidor uppför och nerför för detta pass utan håller mig till mer normala saker som att köra motorcykel.
Väl på toppen var det dags för en fika, köpa mig en stickers till topboxen och gå runt för att kika på den mäktiga utsikten innan jag skulle köra ner utmed den sida som har flest tornati och är den sida du oftast ser på alla foton.
Jag fick en mc åkare precis intill mig när jag parkerat som också körde själv. Han var från Quatar och hade hyrt motorcykel i Tyskland för sitt europeiska motorcykeläventyr. Det var så vi började att snacka med varandra, ni vet så som man gör som mc åkare på en parkering mitt i alperna. Vi fortsatte att snacka över en fika och fick hjälpt varandra att ta foton. Så kul att ha andra foton än alla selfies, eller hur!
Väl tillbaka på motorcyklarna slog vi följe mot Innsbruck, när vi kom till Österrike körde jag av för att köpa mig en 10 dagars vinjett á 11 € så jag kunde köra på alla motorvägar. Där tappade jag honom när han susade vidare men tack vare Instagram kan man ju följa varandra. Så inför hans resa till Norge i år har jag kunnat tipsa om saker som vi nordbor vet som är klurigt att veta som turist om man är från andra delar av världen.
Denna kväll somnade jag gott på ett mysigt hotell i den lilla alpbyn St. Johann och checkade av ‘Att köra Stelvio’ på min Önskedrömlista. Imorgon var det dags för att checka av ytterligare en sak på Önskedrömlistan ’Att besöka Örnnästet’.
Besöka Örnnästet och köra till Nürnberg | 24 juni
Efter en stor och god frukost satt jag snart på motorcykeln för att köra mysiga lummiga vägar mot Örnnästet, Kehlsteinhaus, som ligger vid den tyska staden Berchtesgaden.
Parkerad och klar köpte jag min bussbiljett uppför berget, ett hett tips är att ha flera 1€ på dig att betala parkeringen med. Jag klev på bussen som tog mig uppför den smala slingriga vägen. Här får bara ett fordon plats med berget på ena sidan och stupet på den andra sidan om bussen, en mäktig lång bussresa upp. Väl framme gick jag den smala tunneln rakt in i berget till den berömda hissen i guld som tar dig upp till själva huset på toppen, Örnnästet.
Ca 1834 m upp är luften ren att andas in och när du tar dig uppför stigen från huset för att komma allra längst upp på klippan känns det i lungorna att man är högt upp. Här kan molnen omsluta dig när de far förbi och utsikten är makalöst vacker. Besöket ger en udda känsla, det vackra möter det onda i historien, allt medan du sippar på en kaffe och kanske tar en glass till. Ha koll på när det är dags för dig att åka hissen ner igen för att hinna ta din buss tillbaka till Obersalzberg igen där du parkerat din bil eller motorcykel. Du har bara en viss busstid upp och en viss busstid ner – det får som sagt bara plats med ett fordon på vägen.
Väl nere vid motorcykeln valde jag att köra motorvägen, jag kände mig färdig med alpäventyr och ville komma en bit norröver. Jag stannade till längs vägen på en mack för att tanka och boka ett hotell för natten. Det blev ett hotell i Nürnberg, när jag kom fram var det en öl, några salta kex och en SKÅL! för mig som gällde för det hade blivit den 25 juni och min födelsedag. Tänk att jag blivit 52 bast, inte illa.
Nürnberg till Rostock och vidare | 25 juni
Nu hade jag bara siktet inställt på att komma vidare till Sverige för att svänga in om min vän Pelle i Trelleborg. Jag skulle krascha hos honom några dagar innan jag skulle fortsätta hemåt till Göteborg. Så det blev en lång dag med många mil, för många mil egentligen för att vara vettigt. Men är man enveten så är man. Du vet vad jag menar, eller hur!
Jag fick tag på färjebiljett Rostock – Gedser som passade bra med tiden. Jag köpte också en biljett till att köra över bron mellan Köpenhamn och Malmö när jag väntade på färjan, så var det klart. Sedan var det bara att köra på, senare på kvällen svängde jag in på Pelles uppfart med skånska flaggan målad på en gatsten utanför huset.
Vinet och maten smakade gott i bästa sällskapet. Trots en lång dag blev det sent i säng efter mycket snack. Jag var bra mör i kroppen när jag slocknade som en sten denna kväll.
Ett par dagar i Skåne är aldrig fel | 26-28 juni
Det var himla skönt att parkera motorcykeln ett par dagar. Att bara vara i gott sällskap med mat, tjöt, gott att dricka i glaset och promenera runt i Trelleborg. Det blev en biltur längs den vackra vägen nr 9 som går utmed kusten. Vi kikade på bland annat Sveriges sydligaste udde – Smygehuk. Ett besök till Falsterbo Photo Art Museum, som hade en ny fotoutställning, blev det också. Och hälsa på några kompisar till Pelle i Höllviken. Så ett par slappa goa dagar, precis det jag behövde.
Onsdagen den 28 juni satt jag på motorcykeln igen och körde hemåt. Jag var full av intryck och goa vibbar från min resa som fyllde mina tankar medan jag rullade upp längs kusten mot Göteborg. På vägen hem kunde jag inte fått en bättre avslutning på min resa till Italien än det jag fick. Det fick bli en cappuccino och gelato i solen på World of Riccardos popup-fik de hade detta året i Torekovs hamn. Efter med gott snack med Konstantinos som också driver Riccardos i Kungsbacka tillsammans med Riccardo körde jag den sista biten hem.
När jag stängde av motorcykel hemma kändes det helt fantastiskt att jag verkligen lyckats ta mig ända till Rom. För att ta en kopp kaffe och köra hem igen. En resa jag drömt om att göra väldigt länge. Tänk, nu hade jag gjort precis det!
